Motstridiga känslor

Idag när jag var iväg och handlade var jag hungrig. Sugen på sött och salt,erbjudande på onyttiga grejer. När man är hungrig är man svag.

Jag går som en idiot och plockar i lite grejer här och där, efter en runda och jag nästan är vid kassan sköljer det dåliga samvetet över mig och jag inser att om jag nu ska gå ned mer i vikt är det inte det bästa sättet att slänga i massa skit i varukorgen. När jag kommer hem kommer jag ha ännu sämre samvete och antingen kasta det eller så måste jag äta upp det så dettar slut.

Det är bara det att man igen om några dagar köper något nytt gott att äta och så måste man äta upp det för det inte ska ligga kvar i skåpen..

Så när jag närmar mig kassan plockar jag alltid ut det mesta som jag inte skulle ha och så kommer 1 grej med hem..

Duktigt kanske ni tänker, men likförbannat är det just de vanorna som jag måste vänja mig av med.

Något psykologerna och dietisterna varnade mig för innan magbandet var att det kvittar hur mycket man går ned eller inte går ned för man kommer ALLTID ha en inre strid med känslor runt mat, godis och vikt, det går aldrig bort man kommer brottas med vikten resten av livet.