Jag kan gärna erkänna mina svaga punkter, eller i alla fall endel av dem :)
Ett av dem är problem med auktoritet, jag älskar inte att få order om att göra grejer. Ser helst inte att andra överhuvudtaget ska säga åt mig vad jag ska göra och helst ska de inte lägga sig i mitt arbete överhuvudtaget.
Eftersom jag är för lat och bekväm och i brist på andra faktorer som pengar och en bra affärside så är jag bara en vanlig anställd som såklart har chefer.
Om de nu ska ge mig order så ska det göras med finess. Är jag inte helt vänligt inställd till chefen i fråga så får de ta på sig silkeshandskarna, så får det lirkas och be mig att göra saker. Får jag en order rakt ut är risken ganska stor att jag som en 5-åring sätter mig på tvären och inte gör något alls eller tar det väldigt lugnt för att irritera den som okänsligt beordrade mig att göra något.
För några år sedan när jag protesterade sa chefen över min chef på skoj: Camilla jag tror du har lite auktoritetsproblem.. Jag fräste tillbaka: NEJ det har jag INTE!!! Jag tycker bara att det här var en dålig ide. Just i den stunden insåg jag inte hur rätt han hade, han sa att han bara skojade. Fast visst låg det en viss sanning bakom det där.
Det är en grej som har hängt kvar, jag har sakteligen insett de senaste åren att han har helt rätt. Bara den fräsande reaktionen bekräftade allt.
Nu är jag inte helt omöjlig för jag gör i 9 1/2 fall av 10 det jag blir ombedd att göra, men det har mer med att göra hur det läggs fram och vem det är som "ber" mig.
onsdag 28 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar